Closer Than Ever. Kap 5

 

 

 

Jag kände direkt att jag blev skakig – mina ben blev som spagetti – och jag blev alldeles yr. Felix höll om mig och sedan gick vi till våra platser. När vi satt oss ner så blev det lite bättre och innan planet lyfte somnande jag. 


 

Efter någon halvtimme vaknade jag. Jag kände mig varm och illamående. Felix och Karin låg och sov. Aww felix var så söt när han sov. Jag tog upp godiset vi hade köpt och åt lite. Snart så vaknade felix och ville också ha. Det var fyra timmar kvar och jag var jätte trött så jag somnade igen på felix axel.

 

Felix pov

Nata låg och sov hon var så himla gullig när hon sov, jag tog ett kort och la upp på instagram ”På väg mot Spanien med prinsessan min!” skrev jag och taggade nata. Jag kollade på film och hörde sedan i högtalarna att det var en halv timme kvar för landning. Jag väckte nata och mamma. Nata blev helt till sig och satt och jublade åt att vi snart var i spanien. Mamma hade bokat två rum, tyvärr så var dem inte bredvid varandra. Ett på våning 8 och ett på våning 9. Vi skulle vara i gran canaria, (alltså ön i spanien) och vårt hotell hette Gloria Palace. Nata försökte att somna om för hon hatade verkligen när man skulle landa. Man fick nästan alltid lock i öronen och det gjorde jätte ont. Halvtimmen hade gått och vi var äntligen på marken igen. När vi klev av planet möttes vi av värmen och solen. Nata var överlycklig och hoppade runt och snurrade.

-          Det här kommer bli dem bästa 3 veckorna i mitt liv.

-          Det kommer bli dem 3 mest perfekta veckorna i ditt liv sa jag och drog ut på ordet perfekt och kysste henne.

Vi hörde applåder runt om oss och när vi kollade så såg vi att flera svenska som åkte i samma plan hade hört vad vi sagt. Vi bara stod där och log. Sen gick vi in i flygplatsen. Vi hämtade våra väskor och som vanligt så kom min alltid sist. När vi var klara letade vi efter bussen som skulle åka till Gloria Palace. Det tog ett tag men sen hade vi kommit rätt. Resan mot hotellet tog typ en timme och när vi kom fram stod vi bara utanför med världens mest förvånade blick. Gillar ni det? sa mamma och gick in med en nöjd blick. Vi checkade in och fick våra nycklar sen så sprang jag och nata till vårat rum. Mamma ville stanna nere och kolla runt lite. Vi hade fått rummet på våning nio och vi sprang till första hiss vi såg. Det var en glas hiss så vi såg ut över vattnet och poolen och allt var så perfekt. När vi kom upp så letade vi efter vårat rum. 9265, 9265 upprepade nata medans hon kollade ivrigt på alla dörrar. När vi äntligen hittade vårat rum så blev vi ännu mer förvånade över hur fint det var. Jag bar upp nata och snurrade runt henne i rummet sen så satt vi bara och myste en stund. Vill du gå ner och bada? Frågade jag och reste mig upp. Självklart . Svarade hon och tog fram en bikini. När vi var på väg ner träffade vi på mamma och hon sa att hon skulle sova en stund och att middagen var klockan 8 och klockan var just nu halv 5. Vi sprang fram till poolen och hoppade i. Vattnet var svalt och det var nästan inga som badade. Vi simmade runt i flera timmar. Vi gick under vattnet. Och vinkade åt varandra sen simmade felix fram och gav mig en kyss. Det var så himla mysigt och jag älskade honom verkligen!. Vi gick upp och kollade hur mycket klockan var och den var kvart över sju så vi gick upp och bytte om. När vi var klara gick vi ner till mammas rum och knackade på. Hon öppnade och vi gick ner. När vi stod utanför restaurangen blev Nata helt stel.

-          Inget….det är bara det att jag vill inte träffa honom.

-          Vem är det?

-          Det är mitt ex. han var otrogen mot mig under hela tiden vi vart ihop. Sa hon och brast ut i tårar.

-          Det okej. Kom vi går ner igen.

Vi gick ner och då var killen inte där. Mamma hade redan fixat ett bord så vi gick och satte oss. Vi åt buffé sen så tog jag och nata en promenad på stranden. Solen hade inte gått ner men den var på väg. När vi var nere på stranden så gick vi hur länge som helst kändes det som. Det var så underbart att gå hand i hand med nata och prata om allt. Ibland stannade vi upp och bara kollade ut över vattnet.  

 

 

Förlåt för kort kaitel! men detta är ett stress kapitel. har inge mer tiden under dagen att skriva! Förlåt
 


Anonym

Mer




NAMN
Kom ihåg mig?

EMAIL (publiceras ej)


BLOGG


KOMMENTAR